Jag behöver ensamheten för att kunna vara den jag är

Fotograf: Karin Björling

Alla behöver inte vara omgivna av människor för att må bra.

Jag har ofta fått frågan:

-   Tycker du inte om människor?

-    Är du blyg?

-    Är du introvert?

-     Kan du inte prata?

Frågorna bygger oftast nog på hur vi är vana vid att tolka tystnad.

Jag tycker väldigt mycket om människor.

Jag är inte blyg, jag är observant.

Ja, jag är introvert och jag känner inget behov av att fylla varje tystnad med ord.

Jag pratar när jag har något jag verkligen vill säga.

Men jag tycker också om att vara ensam och inte för att jag känner mig ensam.

Utan för att det är då jag återhämtar mig.

Jag upplever att många människor ser ensamhet som något som behöver lösas.

Som att den automatiskt betyder sorg, utanförskap eller att något saknas.

För mig betyder den något helt annat.

Ensamheten ger mig utrymme att bearbeta det jag upplevt:

-   Reflektion

-   Sortera mina tankar

-    Lyssna på mig själv

När jag har varit bland många människor behöver jag tystnaden, inte för att fly ifrån människor.

Utan för att hitta tillbaka till mig själv.

Jag känner att det finns en stor skillnad mellan att vara ensam och känna sig ensam.

Den ena kan upplevas energikrävande medan andra kan vara energigivande.

För mig är ensamheten aldrig tom.

Den är full av eftertanke.