Alla tycker inte om att sitta ner i meditation. Jag är en av dem.

Ja du läste rätt, jag tycker inte om att sitta ned i traditionell meditation.

Tanken av att sitta still och skapa sinnesro får det att krypa i mina ben.

Jag blir rastlös av att sitta still och ”inte tänka”.

Det blir motsatt effekt och tankar kommer upp som måsten, glöm inte och jag ska osv. Jag känner helt enkelt att den traditionella meditationen inte passar för mig.

Med tiden insåg jag något viktigt.

Däremot älskar jag det meditativa tillståndet. Jag har hittat andra sätt att nå dit.

Meditation handlar inte främst om att sitta still och släppa allt, för mig det handlar om ett tillstånd om att vara medvetande närvarande.

För mig infinner jag mig i det tillståndet vid:

-   Promenader i naturen

-   Klippa gräsmattan

-   Lyssnar på musik

-   Viker tvätt

-   Ger eller tar emot Reiki

-    Är verksam i Cacaco Ceremoni

-     Utövar Qigong

Det är då tankarna kan sorteras och blir tystare.

Inte för att jag försöker tysta de utan för att de får skapa ett lugn av sig själva.

Meditation behöver inte vara på ett visst sätt. Jag tror att vi alla har våra egna vägar till medveten närvaro.

För någon är det yoga mattan, för en annan är det en pensel, en annan föredrar ett träningspass eller att faktiskt sitta ner och meditera. Det viktigaste i detta är inte hur vi gör det utan att vi gör det.

När känner du dig som mest närvarande i dig själv?

Kanske har du redan hittat din meditation, utan att kalla den meditation.