På jakt efter mitt spirituella arv i Gambia

Del 1

Jag har länge vetat var en del av mina rötter finns.

Min pappa kommer från Banjul i Gambia och talar wolof. Men en fråga började växa inom mig som jag aldrig tidigare hade undersökt på djupet.

Vad fanns där innan religionerna?

Innan islam blev den dominerande religionen i Gambia, vilka föreställningar fanns om människan, naturen, förfäderna och den osynliga världen? Fanns det människor som arbetade med divination?

Hur såg man på drömmar? På de döda? På naturen? Och vilka delar av dessa traditioner finns fortfarande kvar?

När jag började söka trodde jag först att språket skulle ge mig svaret.

Min pappa talar wolof och därför började sökandet naturligt i den wolofiska kulturhistorien.

Men sedan dök ett annat spår upp.

Plötsligt ledde sökandet åt ett håll jag inte hade förväntat mig alls.

Mitt gambianska namn: Sarr.

Namnet Sarr, även skrivet Saar i sererska sammanhang, har en historisk koppling till Sererfolket, även om namnet idag också förekommer bland andra folkgrupper i Senegambia. Ett efternamn kan därför inte bevisa att en familj är Serer.

Men det öppnade en dörr.

Bakom den dörren fann jag en flera hundra år gammal spirituell värld med Roog, Pangool, förfäder, heliga naturplatser, divination och Saltigue, människor som bar särskild kunskap om relationen mellan det synliga och det osynliga.

Det här är därför inte berättelsen om vad jag påstår att mina förfäder gjorde.

Detta är berättelsen om vad jag hittade när jag började följa mina rötter bakåt.

Ett namn med djupa rötter i Västafrika och framför allt i det område som historiskt brukar beskrivas som Senegambia, dagens Senegal och Gambia.

När jag började undersöka vad namnet kunde bära med sig upptäckte jag snart att historien var betydligt större än själva efternamnet.

Bakom det öppnade sig en värld av gamla kungadömen, muntligt traderad historia, Sererfolkets kultur, förfädersrelationer, heliga platser och en spirituell tradition där människan, naturen och den osynliga världen inte alltid betraktades som separata.

Det här är inte ett försök att fastställa exakt vad en enskild familj med namnet Sarr trodde på eller praktiserade.

Ett efternamn kan aldrig ensamt bevisa en människas etniska, kulturella eller spirituella härkomst.

Det är i stället en resa in i den kulturhistoria som namnet Sarr kan öppna dörren till.

Sarr och Senegambia

Sarr, även skrivet Saar i sererska sammanhang, är ett gammalt västafrikanskt familjenamn.

Namnet är starkt förknippat med Serer, men förekommer även inom andra folkgrupper i Senegal och Gambia. Det är viktigt eftersom språk, etnicitet och släktnamn inte alltid följer samma linje.

Senegambia har under århundraden präglats av migration, giftermål mellan grupper, handel, politiska förändringar och språklig assimilation.

En familj kan därför bära ett namn med rötter i en kulturell tradition samtidigt som senare generationer talar ett annat språk.

Att en familj talar Wolof idag innebär därför inte automatiskt att varje generation bakåt i historien identifierade sig som Wolof.

Serer och den äldre världen

För att förstå den kulturhistoriska miljö som Sarr förknippas med behöver vi också förstå Serer.

Serer är ett av Senegambias historiska folk och har framför allt varit förknippade med områdena Sine och Saloum.

Men dagens nationsgränser mellan Senegal och Gambia berättar inte hela historien.

Människor, kungadömen och kulturella traditioner existerade långt innan dessa moderna gränser drogs.

Antropologen Marguerite Dupire beskriver exempelvis hur några av de äldsta sererska matriklanerna själva förlade delar av sitt ursprung till Gabu eller Kabu, ett historiskt Mandéområde som sträckte sig över delar av Senegambia (Dupire, 1991).

Det betyder inte att Serer och Mandinka är samma folk.

Det visar istället hur sammanflätad regionens historia är.

Bakom dagens identiteter finns generationer av migration, möten och kulturellt utbyte.

En värld där det synliga och osynliga möttes.

I den traditionella Sererreligionen finns en högsta gudomlig princip som benämns Roog.

Men människans relation till det gudomliga existerar inom en större kosmologi där även förfäder, natur, heliga platser och spirituella väsen har betydelse.

Ett av de mest centrala begreppen är Pangool.

Singularformen är Fangool.

Att bara översätta Pangool till ”andar” blir förenklat. Pangool kan vara förbundna med avlidna människor och förfäder, men också med familjer, platser och naturmiljöer. De har en central position i Serers traditionella religiösa värld (Gravrand, 1990).

Här möter vi en världsbild där de levande och de döda inte nödvändigtvis uppfattas som fullständigt separerade från varandra.

Det handlar inte om att varje avliden person automatiskt blir en Pangool.

Det handlar snarare om en kosmologi där vissa förfäder och spirituella krafter fortsätter att ha betydelse för de levande.

Förfäder har en framträdande plats i dokumentationen av den äldre Serervärlden.

Louis Diène Faye beskriver i sitt verk Mort et naissance: le monde sereer ritualer och föreställningar kring födelse, död, förfäder, Pangool, drömmar och Saltigue (Faye, 1983).

Det är fascinerande eftersom döden här inte enbart framträder som slutet på människans biologiska liv.

Den avlidne befinner sig också i ett kulturellt och spirituellt sammanhang.

Relationen mellan generationerna kan fortsätta efter döden genom ritualer, minnen, förfädersrelationer och den religiösa kosmologin.

Faye behandlar även kommunikation genom drömmar i sitt arbete (Faye, 1983).

Det betyder naturligtvis inte att varje dröm betraktades som ett budskap från den osynliga världen.

Men det visar att drömmen hade en erkänd plats inom den traditionella förståelsen av människans relation till det som ligger bortom det direkt synliga.

Naturen var mer än en omgivning

Naturen hade också en betydligt djupare funktion än att enbart vara människans fysiska omgivning.

Träd, djur, vatten och särskilda platser kunde vara sammanvävda med familjer, ritualer och den spirituella världen.

Marguerite Dupire undersökte detta ingående i sin antropologiska studie Totems sereer et contrôle rituel de l’environnement.

Hon beskriver komplexa relationer mellan sererska klaner och olika delar av naturen.

I ett av hennes fältarbete observerade hon vid en begravning hur kött placerades i ett träd åt asätande fåglar. När hon frågade varför förklarades det för henne att fåglarna betraktades som släktingar till den aktuella matriklanen (Dupire, 1991).

Det är lätt att använda det moderna ordet totemdjur för sådana relationer.

Men begreppet riskerar att göra traditionen enklare än den faktiskt var.

Det handlade inte nödvändigtvis om att en människa valde ett djur hon identifierade sig med.

Relationerna kunde vara ärvda genom släkten och förbundna med tabun, skyldigheter, ritualer och människans relation till naturens ordning (Dupire, 1991).

Människan stod alltså inte alltid utanför naturen och betraktade den.

Hon var en del av den.

Totemdjur

På internet förekommer uppgifter om att Sarrfamiljen skulle vara förbunden med bland annat giraffen och kamelen.

Serers traditionella relationer mellan klaner och djur är väldokumenterade (Dupire, 1991).

Däremot finns inte tillräckligt starkt vetenskapligt underlag för att utan vidare säga att alla människor som heter Sarr har ett särskilt djur som familjetotem.

Det är en viktig skillnad.

Att undersöka äldre spiritualitet innebär också att kunna säga:

Det här vet vi.

Det här finns dokumenterat.

Det här är möjligt.

Och:

Det här vet vi ännu inte.

Respekten för en tradition ligger inte i att göra den mer mystisk.

Den ligger i att låta den vara så komplex som den faktiskt är.

Pangool – mellan människan och det heliga

Henry Gravrands omfattande verk Pangool: le génie religieux sereer är helt ägnat åt Serers religiösa värld och Pangools betydelse (Gravrand, 1990).

Pangool är förbundna med såväl den religiösa kosmologin som familjer, heliga platser och det kollektiva minnet.

Det innebär att spiritualitet inte enbart var en privat fråga mellan individen och en gudomlighet.

Den kunde vara förbunden med släkten,platsen, förfäderna och naturen.

Och med de människor som bar särskild kunskap om hur dessa relationer skulle förstås och hanteras.

Saltigue – bärare av en särskild kunskap

Bland Serer finns en tradition av spirituella specialister som benämns Saltigue.

Saltigue har haft en särskild position inom bland annat divination och den kunskap som hör samman med Serers traditionella kosmologi.

Traditionen existerar fortfarande.

Ett av dess tydligaste uttryck är Xooy.

Xooy är en traditionell divinationsceremoni som hålls inför regnperioden. Under en nattlig sammankomst träder Saltigue fram inför samhället och framför sina förutsägelser.

Frågorna kan bland annat beröra regn, sjukdomar, naturförhållanden och händelser som kan komma att påverka samhället (UNESCO, 2013).

År 2013 skrevs Xooy in på UNESCO:s representativa lista över mänsklighetens immateriella kulturarv.

Det innebär att vi inte bara talar om en gammal tradition som finns beskriven i böcker.

Vi talar om ett levande kulturarv.

Var Saltigue ett medium?

Det är lockande att översätta äldre spirituella roller till ord som vi själva känner igen:

Medium.

Healer.

Schaman.

Siare.

Men varje sådant ord bär sin egen kulturella historia.

Saltigue är därför först och främst Saltigue.

Rollen hör hemma i en specifik serersk kosmologi och kunskapstradition.

Samtidigt finns det tydliga beröringspunkter med det vi idag skulle beskriva som divination eller siarskap.

UNESCO beskriver Saltigue som master seers, vilket närmast kan översättas till mästersiare. De bevarar och förmedlar den kunskap som krävs för Xooyceremonin (UNESCO, 2013).

Det säger något betydelsefullt.

Människor med en särskild förmåga eller kunskap att tolka det som ännu inte var synligt hade en erkänd plats i samhället.

Det kanske mest fascinerande med Xooy är att ceremonin inte enbart handlar om en individ som söker svar på en privat fråga.

Den är kollekti, människor samlas, trummorna ljuder, Saltigue träder fram och samhället lyssnar.

Kunskapen om framtida förhållanden behandlas som något som angår gemenskapen.

UNESCO beskriver Xooy som ett betydelsefullt uttryck för och en viktig plats för överföringen av Serers kulturarv (UNESCO, 2013).

Spiritualiteten blir därmed något större än personlig tro.

Den blir också kultur, historia. och gemenskap.

Och ett sätt att föra kunskap vidare mellan generationer.

Kroppen och anden behövde inte vara motsatser

En annan sak framträder när man studerar äldre källor om Serer.

Våra moderna kategorier passar inte alltid.

Idag skiljer vi gärna mellan medicin, religion, psykologi, natur och spiritualitet.

I äldre världsbilder kunde dessa områden överlappa.

Födelse och död omgavs av såväl sociala som spirituella ritualer (Faye, 1983).

Naturen kunde samtidigt vara fysisk och helig (Dupire, 1991).

Förfäder kunde vara döda och ändå fortsätta ha betydelse för de levande.

Drömmar kunde vara personliga upplevelser och samtidigt ingå i ett större spirituellt sammanhang (Faye, 1983).

För att förstå denna värld behöver vi därför ibland lägga våra egna kategorier åt sidan.

Och sedan kom islam

Islam har funnits i Västafrika under mycket lång tid.

Men islamiseringen innebar inte att alla äldre traditioner försvann vid ett bestämt historiskt ögonblick.

Olika samhällen islamiserades under olika perioder och i olika omfattning.

Serers traditionella religion har dessutom överlevt in i modern tid, samtidigt som en stor del av befolkningen i Senegal och Gambia idag är muslimsk eller kristen.

Det skapar en mycket mer komplex historia än föreställningen att en religion helt enkelt ersatte en annan.

Det är den viktigaste insikten jag tar med mig från den här resan.

Sarr är en dörr in i historien. Men namnet är inte hela historien.

Bakom det finns en större värld:

Där finns Serer.

Där finns Sine och Saloum.

Där finns Roog.

Där finns Pangool.

Där finns förfäderna.

Där finns relationen till djuren, marken, träden och vattnet.

Där finns Saltigue.

Och där finns Xooy.

En världsbild där människan inte alltid betraktades som avskild från naturen.

Där de levande inte alltid betraktades som helt avskilda från de döda.

Där det synliga och osynliga kunde existera sida vid sida.

För mig är denna resa personlig.

Mitt födelsenamn är Haddy Sainabo Sarr och mitt namn har öppnat en dörr till en del av mitt ursprung.

Men Senegambias spirituella historia sträcker sig långt bortom förfädersandar och heliga platser. Bakom traditionerna finns också berättelser om beskyddare, rituell kunskap och kvinnor som genom generationer förvaltat relationen till den osynliga världen. Det är en historia som förtjänar att berättas vidare.

Fortsättning följer..

Referenser

Dupire, M. (1991). ‘Totems sereer et contrôle rituel de l’environnement’. L’Homme, 31(118), 37–66. doi:10.3406/hom.1991.369379.

Faye, L. D. (1983). Mort et naissance: le monde sereer. Dakar: Les Nouvelles Éditions Africaines.

Gravrand, H. (1983). La civilisation sereer. Vol. I: Cosaan: les origines. Dakar: Nouvelles Éditions Africaines.

Gravrand, H. (1990). La civilisation sereer. Vol. II: Pangool: le génie religieux sereer. Dakar: Nouvelles Éditions Africaines du Sénégal.

UNESCO (2013). Xooy, a divination ceremony among the Serer of Senegal. Representative List of the Intangible Cultural Heritage of Humanity, inscription no. 00878.