top of page

Bron

8 aug.
2 min läsning

En plats där det gamla har släppt taget men det nya ännu tagit form


Det finns perioder i livet då ingenting känns som vanligt. Det som en gång kändes självklart börjar skava. Relationer förändras, intressen bleknar och drömmar som tidigare drev oss känns inte längre lika levande. Samtidigt har det nya ännu inte visat sig.


Det kan kännas som att stå på en bro mellan två världar. Bakom dig finns det som inte längre passar och bakom dig finns något du ännu inte kan se. Det är ett märkligt tillstånd…



Många upplever det som att det har tappat riktningen, förvirrat bort sig själv, att något är fel då vi inte vet vad nästa steg är. Känslan av att gå och gå men aldrig komma någonvart.

Bron är inte misstag, det är en plats där livet ber oss att stanna upp en stund.


I dagens samhälle vi lever i vill vi ofta ha svar direkt och svar till allt. Vi vill veta vad nästa steg är, vad meningen är och vart vi är på väg. Men naturen fungerar inte så...


Ett frö blir inte ett träd över en natt, årstiderna skyndar inte och våren kommer inte tidigare för att vi längtar.

All utveckling har sina perioder av stillhet och det är ofta i dessa tysta mellanrum det osynliga arbetet sker.

Vi ser inte det med våra fysiska ögon men någonting håller på att omformas. Nya insikter får mogna, gamla mönster börjar släppa taget, värderingar förändras och vi börjar lyssna mer till oss själva än till omvärldens förväntningar.



Bron, kan därför kännas både tomt och rikt på samma gång. Tomt eftersom det gamla inte längre bär oss och rikt då något nytt långsamt håller på att växa fram.

Det kräver mot att stanna kvar där, att inte rusa vidare bara för att fylla tystnaden och inte skapa svar innan frågorna hunnit mogna.


Jag tror att bron inte är något vi behöver ta oss igenom så fort som möjligt utan det är en plats, där vi får möjlighet att möta oss själva lite djupare. Det är just där, mitt i det okända som nästa kapitel sakta börjar att ta form.



Livet består inte bara av början och slut.

Det är på bron som formar oss mest och först i efterhand inser vi att det var där förändringen började.


Om du befinner dig på bron just nu, försök att inte ha bråttom därifrån.

Vissa kapitel behöver tid att avslutas innan nästa kan börja skrivas.

 
 
bottom of page