Synkronicitet – när vårt undermedvetna väver trådarna åt oss

Har du känt dig dragen till vissa platser, miljöer eller ta kontakt med viss person?

Eller om du har stött på en människa slumpartat och bemötandet gjorde dig glatt positivt påverkad?

Ibland fascineras jag av tanken att våra undermedvetna är mer sammankopplande än vi vad vi tror.  

Att människors undermedvetna är synkroniserade med varandra på sätt som är omedvetet för oss människor.

Jag ser det som ett nätverk av mycel trådar under oss där elektriska impulser som i vårt nervsystem skickar ut information långt innan vi är medvetna om det. Ett nätverk som samarbetar med varandra för hjälpa oss framåt i livet.

Det undermedvetna försöker vägleda oss på bästa möjliga sätt genom meningsfulla sammanträffanden, besöka platser och miljöer som vi känner oss dragna till.

Det flesta av oss har någon gång upplevt detta:

-   Du besöker en plats utan att riktigt veta varför och där sker ett möte eller en händelse som senare visar sig bli betydelsefull.

-    Du tänker på en person som du inte har haft kontakt med på länge och plötsligt dyker meddelande upp från just den personen.

-    Att du hör samma budskap från flera olika håll under kort period som om livet försöker fånga din uppmärksamhet.

Är det möjligt att vårt undermedvetna uppfattar mönster och samband långt innan vårt medvetna sinne gör det?

I naturen finns svampars mycel nätverk som förbinder växter och träd under marken. Genom dessa nätverk kan information och näring transporteras mellan organismer som till synes står helt separerade från varandra.

Tanken om att människor är sammankopplande på sätt som vi ännu inte förstår fullt ut tycker jag är intressant.

Inte nödvändigtvis genom något övernaturligt utan genom subtila signaler, inkännande, energi, kroppsspråk och undermedvetna processer som ständigt pågår under ytan.

Vi känner och upplever sådant innan vi kan sätta ord på det.

Jag vet inte om det går att bevisa synkronicitet.

Men jag vet att av det mest betydelsefulla människorna, platserna och erfarenheterna i mitt liv började men en känsla av nyfikenhet.

Synkronicitet är kanske en inbjudan att bli mer uppmärksam på livet och de osynliga trådar som vävs framför oss.

Jag tror inte på ödet. Jag tror på synkronicitet.