När läkning börjar kännas som ännu en prestation

Många människor går idag runt med känslan av dom hela tiden måste utvecklas, läka eller bli en bättre version av sig själva.

Som om vi aldrig får stanna upp och bara vara.

Det finns mycket information om personlig utveckling, läkning och inre arbete och kan upplevas som ännu ett krav att bära.

Att vi alltid måste:

-     Släppa något mer

-    Förstå sig djupare

-   Hela ännu ett sår

-   Bli starkare, lugnare eller mer upplyst

Men det är kanske inte meningen att vi ska bli helt ”färdiga”.

Jag tror inte att vi någonsin blir fullständigt läkta människor som aldrig mer känner sorg, rädsla eller motgångar. För livet kommer alltid förändras och utmana oss på olika sätt.

Läkning handlar om något annat?

Jag känner att läkning handlar om att vi med tiden lär oss själva och livet på ett mjukare och medvetet sätt. Att det som en gång bröt ner oss inte längre behöver förstöra oss på samma sätt. Vi börjar förstå våra känslor i stället för att fly ifrån dom och att vi lär oss bära oss själva med mer tålamod, kärlek och förståelse genom livets olika perioder.

Personlig utveckling handlar för mig att inte bli perfekt utan att komma närmare mig själv. Att våga möta mina sår utan att låta dom definiera hela mitt värde.

Du behöver inte ha kommit långt på din resa för att vara värdefull och du behöver inte vara helt ”läkt” för att förtjäna kärlek, trygghet eller ett meningsfullt liv. Den största förändringen börjar när vi slutar försöka fixa oss själva och i stället börjar möta oss själva med mer mjukhet än att vara dömande.

Ju mer vi släpper kravet på att vara perfekta människor, desto mer plats skapar vi för att bara vara oss själva.